Jag må vara en bitter fitta just nu som tycker lite synd om mig själv (även om jag ogillar det så kan jag bara inte rå för det). Det är okej att vara så ibland, dock tycker jag att det är viktigt att man inte stannar där hur länge som helst. Efter en liten stund måste man ta sig i kragen och sluta tycka synd om sig själv för det finns alltid de som har det värre. Tänk på att det bara är de starka som överlever och lyckas i slutändan! Nu ska jag avvara en timme åt att titta på första avsnittet av Robinson. Peppa mig själv, studera alla deltagare för att sedan, om någon månad göra ett nytt försök med att skriva en hejdundrande ansökan (kom på intervjun sist men gick ej vidare)  och hoppas på att jag kommer med. Annars tänker söka varje år tills jag dör så de kan lika gärna ta med mig nästa säsong! Då slipper de läsa igenom mina ansökningar år efter år... :)