Ibland känns fötterna tunga som cement.
 Varje steg är en smärta som ilar upp genom hela kroppen.
Tunnelseendet är som starkast, allt är bäck svart och jag hittar inte strömbrytaren, hur mycket jag än letar.

Tankarna rusar i huvudet. Jag försöker se, jag försöker få det att klarna men resultatet blir aldrig sig likt.
 Det är konstigt. Lykke Li ”sadness is a blessing” pumpar ut från högtalarna.
 Det är en skön låt att lyssna på just nu.

 Ibland önskar jag att jag kunde ha en icke fungerande hjärna. Perioden jag befinner mig i är inte den bästa. Jag väntar bara på att den bättre ska komma. Den borde nämligen göra det snart.