Ibland tänker jag alldeles för mycket. Eller.. ibland är fel ord. Jag är en person som tänker väldigt ,väldigt mycket. Hela tiden. Att analysera saker är en sak som jag är väldigt bra på. Om det är en bra egenskap vet jag dock inte. De flesta av årets dagar känner jag mig väldigt stark som person på alla plan. Jag vet vad jag gör, jag vet vad jag vill och framförallt, jag har tydliga mål som jag kommer se till att uppnå här i livet. MEN. Sen kommer de dagar då även jag känner mig ganska vilsen. Gör jag rätt? Är jag på rätt väg? Vad håller jag på med? Osv. Då är det så himla skönt att ha så fina vänner. Jag citerar vad en vän skrev till mig för några dagar sedan; det är underbart att ha dig som vän. Skönt att ha någon att luta sig emot. Det värsta är att jag känner knappt hennes huvud på min axel. Jag däremot ligger oftast som en tung säl över henne. Dock är jag grymt tacksam över att du låter mig göra det när havet stormar.
Nu tror ni säkert att jag är ledsen och att någonting har hänt. Då ska jag vara ärlig och säga att det har det faktist inte. Jag känner bara för att få skriva av mig lite. Jag vet att det kan vara en salig blandning av olika inlägg här på bloggen men jag har heller aldrig kallat den för en hästblogg eller modeblogg. Detta är min "dagbok". Det ni får läsa är det som jag vill få ur mig. Vare sig det är en klänning som jag är helt kär i, hur jag har spytt de senaste dagarna eller hur lycklig/ledsen jag är. Den här bloggen har jag för min egna skull. Ibland tycker jag bara att det är skönt att få rensa luften. Jag är ju en person som tror på ödet och att allt som händer här i livet har en mening. Att jag har vart sjuk i nästan en vecka tror jag var bra för mig. Jag behövde nog stressa ner och få klarhet i vissa saker. Nu när man blir äldre märker jag att jag uppskattar saker som jag för några år sedan inte ens hade binkat över. Jag ska ta vara på mitt liv på bästa sätt, även se till att uppskatta saker och ting här i livet. Nej, nu ska jag ta och avrunda här. Vill bara säga att jag älskar att leva livet även om man inte går med smilande läppar genom det. Jag menar, vad hade vi lärt oss då? När jag blir gammal vill jag vara en rynkig och erfaren farmor/mormor som kan sitta och berätta sina historier och ge många goda råd till sina barnbarn.