USCH VAD JAG ÄR LEDSEN
Faaaaan alltså! Jag är nere i jordens jävla svacka :( Allting går åt helvete. Till och med ridningen!
Hopptränade i morse, det var den sämsta träningen jag någonsin har vart med om! Jag kunnde inte rida, jag kom inte rätt på ett enda jävla hinder, jag var totalt slut i hela kroppen som knappt orkade hålla mig kvar uppe i sadeln och helt yr i huvudet.
Till slut kom jag fel på "huset" typ en mur som gjorde att vitnos stannade (han stannar aldrig annars). Han stannade ¨på det även sen när jag kom rätt. Och DÅ DÅ sjönk mitt självförtroende till NOLL.
Alltså för bara några veckor sedan hoppade vi runt hur enkelt som helst, ingenting var svårt. Hoppade enstaka hinder på 155 cm. Idag kommer jag inte ens över den där jävla muren på 110 cm. Och det var skillnad på banorna vi hoppade med.
Åh gud.. grät en skvätt på vägen hem. Det känns som om jag har så mycket press på mig. Att det måste gå bra hela tiden. Och när jag känner den känslan blir jag helt blockerad. Jag som ska tävla på söndag.. :S Får se hur jag gör.. När jag blir sudär "blockerad" vet jag inte riktigt hur jag ska ta mig ur det. Funderar på att köpa den där hästboken som handlar om mental träning. Den lär jag behöva...
Visserligen handlar det inte bara om ridningen. Känns som jag är missnöjd med hela mitt liv i princip. Antar att allt spelar roll speciellt när det kommer till ridningen.
Men jag blir så arg på mig själv, för jag kan ju!!! Igentligen...
FAAAAAAAAN nu ska jag gråta lite till :(
Hopptränade i morse, det var den sämsta träningen jag någonsin har vart med om! Jag kunnde inte rida, jag kom inte rätt på ett enda jävla hinder, jag var totalt slut i hela kroppen som knappt orkade hålla mig kvar uppe i sadeln och helt yr i huvudet.
Till slut kom jag fel på "huset" typ en mur som gjorde att vitnos stannade (han stannar aldrig annars). Han stannade ¨på det även sen när jag kom rätt. Och DÅ DÅ sjönk mitt självförtroende till NOLL.
Alltså för bara några veckor sedan hoppade vi runt hur enkelt som helst, ingenting var svårt. Hoppade enstaka hinder på 155 cm. Idag kommer jag inte ens över den där jävla muren på 110 cm. Och det var skillnad på banorna vi hoppade med.
Åh gud.. grät en skvätt på vägen hem. Det känns som om jag har så mycket press på mig. Att det måste gå bra hela tiden. Och när jag känner den känslan blir jag helt blockerad. Jag som ska tävla på söndag.. :S Får se hur jag gör.. När jag blir sudär "blockerad" vet jag inte riktigt hur jag ska ta mig ur det. Funderar på att köpa den där hästboken som handlar om mental träning. Den lär jag behöva...
Visserligen handlar det inte bara om ridningen. Känns som jag är missnöjd med hela mitt liv i princip. Antar att allt spelar roll speciellt när det kommer till ridningen.
Men jag blir så arg på mig själv, för jag kan ju!!! Igentligen...
FAAAAAAAAN nu ska jag gråta lite till :(
Kommentarer
Postat av: Mattias
De motgångar vi får i livet stärker oss. Lättare att se det så men väl jobbigt när man känner sig nere. Upp med hakan :)
Postat av: tess
vad är det för bok? :)
Postat av: emelie
Mattias: Tack :) Jag ska verkligen försöka, men ibland känns det verkligen hopplöst..
Therese: Den heter Bäst till häst. Vet inte om du läst den? Finns att beställa på akademi bokhandeln i linden kostar typ 300:- Jag ska nog göra det!
Postat av: Emma Lindh
Hej sötnos!!
Tack för din kommentar. Jag har också haft det jobbigt väldigt länge. Men sen lovar jag att allt vänder till lycka =)..
Ta hand om dig gumman
puss & kram
Trackback