Hallelulja! Vilken jävla dressyr träning det blev idag! Som jag skrev tidigare i veckan har vitnos fått gå i skogen och vilat mer än vanligt denna vecka. Men idag lärde jag mig en läxa att det INTE var någon bra ide`. Han var totalt oridbar!! I början när jag skrittade och travade fram känndes han bra. Men sen när Karina kom och vi skulle börja med galopp jobbet så slog det slint i huvudet på honom. Han skulle inte gå fram utan stod mestadels på bakbenen och gjorde konstiga hopp i luften. Spela ingen roll vad jag gjorde. Vi insåg ganska snabbt att han hade "skrotat igen" i kroppen och jag kunnde knappast få loss honom när jag satt på ryggen så det var bara att sadla av och sedan fick Karina tömköra honom. Det gick väl bättre men det var lååångt ifrån så bra som han brukar gå. Usch, så tråkigt. Vi som ska hoppa för Pelle i morgon bitti med. Men jag är med och tänkte att jag på framridningen bara ska rida på framåt och försöka få bjudning i honom. Så får vi se hur det går i hoppningen. Kan ju vara så at det går bra eftersom hästarna ofta får egen bjudning till hindrena men man vet ju aldrig.
Tror även att han testar mig lite.. Han har ju börjat göra det i skogen med när jag rider ut. Just nu är vi iallafall nere i en svacka men det gör inget. Jag stressar inte ihjäl mig för det, det kommer gå bättre sen. Det är jag övertygad om.
Förut för något år sedan så låg jag hemma och stor tjöt när det gick så dåligt men nu känner jag mig faktist lite mer mogen och tar det hela med ro. Världen går inte under och jag vet ju att när det gått så dåligt som det faktist gjorde i dag så kommer det komma den dagen (kanske om 3 dagar kanske om 3 veckor) då vi tar ett kliv upp och allt släpper och han känns jätte fin. Det är nu man ska kämpa och det är nu jag verkligen måste rida! Inte mesa ner sig och ge upp!